Kreativ afton!
Har just kommit hem från Blomsterlandet där jag, tillsammans med flera fina mammor och en fin pappa till små saknade hjärtan, har bundit en egen gravdekoration.
Jag fylls alltid av så konstiga känslor sådana här kvällar. Där är vi så många, helt vanliga, föräldrar. Vi blandar tårar med skratt, pyssel med allvarliga samtal. På utsidan ser vi ut som vilken glad grupp som helst! Men så bär vi alla på så djupa sår inom oss...! Alla har vi ett (några har två) saknat barn i himmelen. Alla bär vi på sorg! Och jag kan inte sluta förundras av det faktum att vi är allas mardröm; föräldrar till ett dött barn. Och ändå så är vi så vanliga, liksom...
På dessa träffar är våra saknade små i fokus, det är dem vi pratar om och tänker på. Det är så skönt att det får vara så emellanåt, i vardagliga livet rullar allting på och Lovis och Freja tar mycket av vår tid. Gustav är på inga sätt glömd, men ofta hamnar han i skymundan. Att kunna prata om honom, utan att behöva fundera på hur man ska uttrycka sig eller kunna förklara sina tankar och känslor, är så befriande. Att kunna slappna av, ingen som tycker det är konstigt eller jobbigt om man börjar gråta. Det är så skönt!
Många av dessa föräldrar skulle man nog aldrig ha träffat annars, många har man kanske inget annat gemensamt med. Men dessa kvällar spelar det ingen roll! Det finns ett speciellt band mellan dessa mammor och pappor, ett varmt starkt band. Tack fina mammor och pappor för att ni finns!!
<3
Många fina dekorationer blev det ikväll, till Gustav gjorde jag en stjärna. <3
De andra är gjorda av andra föräldrar.
Vilka fina dekorationer ni gjort! Kände direkt att jag också skulle vilja vara med om en liknande kväll. Så fint att få ägna en på så många sätt givande stund till änglabarnet.
