Freja, älskade unge!

Känner att jag måste skriva ett inlägg om Freja också, efter att ha skrivit om Lovis. Freja är ju på inga sätt mindre fantastisk!! ♥

Just nu kryper hon och övar på att gå när hon håller oss i handen. Hon är nästintill alltid nöjd och glad, hon kan sitta på golvet och leka med sina leksaker i timmar, sålänge någon är i närheten. Hon älskar att sitta vid Lovis dockskåp! Hon älskar att få vara med Lovis, överhuvudtaget. Lovis är den stora idolen, och så fort hon dyker upp strålar Freja! Hon pekar på henne och säger "däää!" precis som om hon faktiskt har undrat var hon varit. Syskonkärleken är ljuvlig och jag blir så lycklig av att se dem tillsammans!

När vi åker bil sitter Freja och Lovis brevid varandra i baksätet. De kaninte se varandra då kanten på Frejas bilstol är så hög, men ofta håller de varandra i handen. Häromdagen åkte vi hem från Habo, och Freja tappade nappen och vart lite ledsen. Vanligtvis sträcker Lovis fram sin hand då, så att Freja kan hålla i den. Denna gången sov Lovis, men jag såg i backspegeln hur Frejas hand trevade utanför stolen och letade efter storasyster. ♥

Hon har ett leende som får mig att smälta, jag kan bara inte ignorera det om det så är mitt i natten. Hon rynkar så gulligt på sin lilla näsa och kisar med ögonen. Jag blir alldeles varm i kroppen! Hon älskar när man pussar henne på halsen, sådär snabbt, många gånger på raken. Hon skrattar så hon kiknar och när man slutar tittar hon på en med en förväntansfull blick, och då är det alldeles omöjligt att inte fortsätta.

Hon har en fantastiskt charmig min hon gör, hon typ visar sina muskler. Hon spänner hela kroppen, allt från händerna till läpparna. Hon ser så himla roligt ut! I helgen gjorde hon så när vi satt och åt, så hela familjen skrattade åt henne. Då skrattade hon också, sen gjorde hon så igen. Och vi skrattade ännu mer, lika mycket åt minen som åt det härliga i att hon var så medveten om att vi tyckte hon var roligt.

Hon har, efter 10 månader, fått en egen säng... Hon somnar runt 19-tiden, i famnen fortfarande, för att jag vill det. ;) Men sen lägger vi henne i hennes säng, och hon sover där fram till småtimmarna. Då kommer hon oftast in till oss och sover vidare på min arm. ♥

Hon har en vilja av stål, envis till tusen! =) Hon vet vad hon vill och ger sig inte. Jag tänker att det är bra! Hon kommer bli en stark tjej med bra självkänsla.

Jag njuter av varje liten minut tillsammans med henne och sörjer redan att jag, om 8 månader, ska börja jobba och vara ifrån henne hela dagarna. Hon är, tillsammans med sin syster, den stora lyckan i mitt liv! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0