egen säng...
Nu, efter 10 månader, har Freja fått en egen säng. Hennes första månader i livet stod en vagga brevid vår säng, med tanken att den skulle användas "snart". Månaderna gick och Freja växte ur vaggan, efter att ha sovit där sammanlagt 8 timmar fördelat på en kväll och två dagar. Resterande tid har Freja sovit på min mage eller på min arm. Underbart! Men nu känner jag att vi stör varandra, jag och M stör henne kanske allra mest. Så i söndags bäddade jag iordning spjälsängen på hennes rum, och igår kväll fick hon premiärsova där inne. Hon somnade i min famn i soffan kvart i sju, jag lade ner henne i sängen och inte förrän 05.30 ropade hon efter oss. Så jo, visst har vi nog stört henne lite grann, sista tiden...
Problemet var bara att jag hade lite svårt att somna, och att sova. Vad tomt det var på min arm!!! Vid halv två kom dock Lovis in och lade sig där istället, och då kunde jag komma till ro. Jag trivs helt enkelt bäst med att ha dem nära mig! ♥
så nära. så nära. sån ära.
Känner igen mig så väl. Våra barn har också sovit i våra sängar tills de varit omkring ett år och flyttat till eget rum. Sagas spjälsäng står så fint bäddad i vårt rum, men hon har inte ens legat i den än. :) Närheten betyder så obeskrivligt mycket, både för barn och föräldrar.
och det värsta av allt är att man aldrig riktigt vänjer sig vid att sova utan dom. man inser att man kanske sover bättre när man kommit över tomhetskänslan, men det är guld värt när dom vaknar efter halva och vill ligga tätt tätt resten av natten:)
Ja, visst är närheten ovärderlig! Och tänker också att det är det även för barnen!!
Ja, det är lycka när de vaknar och vill komma in! <3
