Andras sorg...
Jag vaknar med samma olustiga känsla i kroppen som jag somnade med igår. Och så vet jag, iallafall på ett ungefär, hur de känner sig, alla de drabbade. Och deras kamp har bara börjat... Det är nu de ska lära sig att leva vidare, utan sin älskade. Jag blir alldeles kall inom mig, jag känner en liten del av deras sorg. Inte ens en hundradel av det de känner, ändå känner jag så starkt.
Tänk att man kan beröras så stakrt av andras sorg. Att den till viss del kan förlama även mig. Vet inte om det är för att jag har egna barn, och kan sätta mig in i hur det skulle vara att som mamma behöva lämna dem alldeles för tidigt. Att jag också vet hur det känns att förlora ett barn och drömmarna om framtiden. Men jag har gråtit så mycket de senaste dagarna, för att andra familjer har det så tungt just nu!
Jag tänker att sånthär läser man ju om hela tiden. Varje dag drabbas familjer av den obeskrivliga smärtan att förlora någon. Och ofta ligger det så mycket orättvis i det, att en ung människa lämnar allt för tidigt. Familjer som måste leva utan en av sina medlemmar, en självklar medlem som man tänker sig alltid ska finnas där. Men man berörs ju så mycket mer när det händer så nära inpå.
Och tur är väl det, för tänk om man hade berörts såhär mycket av alla öden man läste om, då hade man gått under...
Tänk att man kan beröras så stakrt av andras sorg. Att den till viss del kan förlama även mig. Vet inte om det är för att jag har egna barn, och kan sätta mig in i hur det skulle vara att som mamma behöva lämna dem alldeles för tidigt. Att jag också vet hur det känns att förlora ett barn och drömmarna om framtiden. Men jag har gråtit så mycket de senaste dagarna, för att andra familjer har det så tungt just nu!
Jag tänker att sånthär läser man ju om hela tiden. Varje dag drabbas familjer av den obeskrivliga smärtan att förlora någon. Och ofta ligger det så mycket orättvis i det, att en ung människa lämnar allt för tidigt. Familjer som måste leva utan en av sina medlemmar, en självklar medlem som man tänker sig alltid ska finnas där. Men man berörs ju så mycket mer när det händer så nära inpå.
Och tur är väl det, för tänk om man hade berörts såhär mycket av alla öden man läste om, då hade man gått under...
Kommentarer
Trackback
