tyst i huset...
Det var den fredagskvälle, jösses vad fort en vceka går! Ikväll åt vi hamburgare, Lovis kryade på sig ordentligt och var på strålande humör hela eftermiddagen och kvällen. Så mycket hamburgare fick hon dock inte i sig, det är som att hon inte hinner äta - hon har så himla mycket hon berättar om eller frågar kring vid matbordet att maten blir kvar på tallriken... Men men, halva hamburgaren med bröd åt hon nog, så det får vara bra så.
Nu har hela familjen somnat, Lovis somnade snabbt när hon väl la sig. Nästan över en natt gick hon från att vara väldigt svårsövd och orolig kvällstid (ville alltid att vi skulle sitta precis utanför dörren tills hon somnade och att det tog upp emot en timma var inget ovanligt) till att faktiskt kunna somna själv. Som ikväll, först var vi på nerevåningen men ganska snart gick vi in och lade oss i sängen och kollade lite på svt play. Men hon låg kvar i sin säng helt utan protester och somnade.
Haha, detdär är så roligt. Lovis somnade i vår famn väldigt länge. Hon var en bra bit över året, säkert närmre 2 än 1, när vi började försöka få henne att somna i sängen och vi satt brevid. Ja, när jag tänker efter var det i detta huset vi började, och hon var 1 år och 7 månader när vi flyttade hit. Iallafal; sen var det många månader då vi gick från att ligga halvt i hennes säng med armen under hennes huvud, via att sitta brevid sängen och hålla hennes hand, sitta brevid sängen utan att hålla handen, sitta på golvet nedanför sängen, sitta en bit bort från sängen, sitta utanför dörren och till som nu - ca 17 månader senare - då hon somnar relativt lätt själv.
När vi var gravida med Freja var det jobbigt ett tag, det var bara jag som fick lägga henne och det tog riktigt lång tid. Jag var dessutom trött och hade hemskt ont i kroppen... Då tänkte jag att jag skulle bli "bättre" på att lära syskonet sova själv. Tidigare börja med rutiner, tidigare söva det i egen säng... Och nu ligger jag här, med en vagga vid sidan om min säng som hittills blivit använd max 15 timmar. Hur mycket jag än tänker på dessa "jobbiga" månader och oräkneliga timmar som vi tillbringat på Lovis rum om kvällarna, kan jag inte hitta anledning nog att låta Freja sova själv. Hon är ju bara en liten bäbis, som jag tycker förtjänar sova nära någon. (sen att jag är en mamma, som jag också tycker förtjänar sova nära min bäbis, det är en helt annan historia...) Och jag har ju faktiskt gått från att ha Freja på mig, till att ha henne brevid mig, och det är ju alltid något! Och vi söver ju henne faktiskt en bra stund innan vi själva går och lägger oss, och även om det är i vår säng så får hon ju ligga där själv några timmar...
Nej, jag kanske också borde ta och sova. Imorgon blir det tapetsering av Lovis rum och hon längtar så! =) Ska bli så roligt att se slutresultatet. Det är en tapet som jag absolut inte hade valt, och som jag inte känner mig helt bekväm med, men Lovis är jättenöjd och så stolt över sin tapet, så jag kan inte låta bli att bli lite uppspelt själv. ♥
Gonatt!!
Nu har hela familjen somnat, Lovis somnade snabbt när hon väl la sig. Nästan över en natt gick hon från att vara väldigt svårsövd och orolig kvällstid (ville alltid att vi skulle sitta precis utanför dörren tills hon somnade och att det tog upp emot en timma var inget ovanligt) till att faktiskt kunna somna själv. Som ikväll, först var vi på nerevåningen men ganska snart gick vi in och lade oss i sängen och kollade lite på svt play. Men hon låg kvar i sin säng helt utan protester och somnade.
Haha, detdär är så roligt. Lovis somnade i vår famn väldigt länge. Hon var en bra bit över året, säkert närmre 2 än 1, när vi började försöka få henne att somna i sängen och vi satt brevid. Ja, när jag tänker efter var det i detta huset vi började, och hon var 1 år och 7 månader när vi flyttade hit. Iallafal; sen var det många månader då vi gick från att ligga halvt i hennes säng med armen under hennes huvud, via att sitta brevid sängen och hålla hennes hand, sitta brevid sängen utan att hålla handen, sitta på golvet nedanför sängen, sitta en bit bort från sängen, sitta utanför dörren och till som nu - ca 17 månader senare - då hon somnar relativt lätt själv.
När vi var gravida med Freja var det jobbigt ett tag, det var bara jag som fick lägga henne och det tog riktigt lång tid. Jag var dessutom trött och hade hemskt ont i kroppen... Då tänkte jag att jag skulle bli "bättre" på att lära syskonet sova själv. Tidigare börja med rutiner, tidigare söva det i egen säng... Och nu ligger jag här, med en vagga vid sidan om min säng som hittills blivit använd max 15 timmar. Hur mycket jag än tänker på dessa "jobbiga" månader och oräkneliga timmar som vi tillbringat på Lovis rum om kvällarna, kan jag inte hitta anledning nog att låta Freja sova själv. Hon är ju bara en liten bäbis, som jag tycker förtjänar sova nära någon. (sen att jag är en mamma, som jag också tycker förtjänar sova nära min bäbis, det är en helt annan historia...) Och jag har ju faktiskt gått från att ha Freja på mig, till att ha henne brevid mig, och det är ju alltid något! Och vi söver ju henne faktiskt en bra stund innan vi själva går och lägger oss, och även om det är i vår säng så får hon ju ligga där själv några timmar...
Nej, jag kanske också borde ta och sova. Imorgon blir det tapetsering av Lovis rum och hon längtar så! =) Ska bli så roligt att se slutresultatet. Det är en tapet som jag absolut inte hade valt, och som jag inte känner mig helt bekväm med, men Lovis är jättenöjd och så stolt över sin tapet, så jag kan inte låta bli att bli lite uppspelt själv. ♥
Gonatt!!
Kommentarer
Trackback
