IKEA-frukost!

Idag mötte vi upp mamma M och hennes yngsta son på IKEA för frukost. Mysigt var det! Barnen har inte setts sedan de var bäbisar, med de fann sig snabbt och lekte bra med varandra, efter att mackor och chokladboll var uppätna.

Jag har länge tänkt att jag skulle vilja engagera mig i exempelvis spädbarnsfonden men aldrig riktigt orkat, min egen sorg och saknad har tagit för stor plats. Men jag känner att jag nu har kommit så pass långt i bearbetningen av min egen sorg att jag har kvar energi att ge till andra, och hjälpa dem bearbeta sina älskade efterlängtade små, som inte fick stanna kvar. Nu är Freja här, hon börjar bli "stor" och jag orkar höra om hur illa det kan gå utan att få alldeles ont i magen. Nu vill jag ge vad många gav mig just efter att vi fått, och förlorat, Gustav. Jag vill ge stöd och tröst, vara den som visar att livet går vidare, även om det absolut inte känns så. Visa att man kommer kunna skratta igen, man kommer tycka att livet är fint igen. Att man kommer tycka att saker verkligen betyder något igen. Jag vet allt för väl hur det känns att vara där på botten, när det faktiskt känns som att livet är slut och man verkligen behöver hjälp för att ta sig ut bland folk, och för att komma vidare.
Jag hade tur att ganska snabbt få kontakt med andra mammor (och någon enstaka pappa...) som hade förlorat sina små, som verkligen förstod, men sen hade jag alldeles fantastiska vänner och däribland finaste J som var lite av min räddning. Hon var fantastisk (är fortfarande, såklart!) och lyssnade på mitt upprepande sörjande hela tiden, hon bad mig aldrig sluta älta. Så tack, finaste du! ♥
Hur som helst, nu känner jag mig redo att vara ett stöd för andra, och känner att föräldrar till små (eller stora, för den delen) förlorade barn ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Och mamma M som vi träffade idag är samordnare i Jönköpings län för spädbarnsfonden, så till en början ska jag hjälpa henne att fixa lite, så får vi se vad som händer sen. Men det känns iallafall väldigt bra!

Kommentarer
Postat av: jossan

tack goa du:) Och vad spännande!!! Tror att du kommer att klara detta galant- det måste vara jättevärdefullt att få kontakt med någon som varit med om samma fruktansvärda sorg och som faktiskt har kommit igång med livet igen!!! Tror på dig! kram!

2011-01-13 @ 17:57:30
URL: http://josefinkans.blogg.se/
Postat av: jossan

tack goa du:) Och vad spännande!!! Tror att du kommer att klara detta galant- det måste vara jättevärdefullt att få kontakt med någon som varit med om samma fruktansvärda sorg och som faktiskt har kommit igång med livet igen!!! Tror på dig! kram!

2011-01-13 @ 17:58:58
URL: http://josefinkans.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0