en ganska så vanlig blogg, fast min

Ja, alltså när vänjer man sig vid att vara mamma? Jag undrar så när, om, jag kommer sluta facineras över det faktum att jag är mamma till dessa två fantastiska tjejer och deras storebror?? Det är så otroligt stort! Det är ett sånt privilegium att få se dem utvecklas varje dag, lära sig nya saker och undersöka världen  - helt på deras eget sätt. Freja är så positivt härligt ovetandes om allt och blir så glad och överraskad för varje sak hon upptäcker. Lovis är mer försiktig, vet att hon kan vänta sig både roliga och ibland skrämmade saker och vill gärna ha en liten hint i förväg om vad som komma skall. Och jag betraktar dem båda, får inte nog av deras ansiktsuttryck och kroppsspråk. Älskar att titta på Lovis små händer när hon pärlar, hur hon håller pennan på sitt egna sätt när hon skriver. Hur hon fingrar på saker när hon ser på film. Älskar att lyssna på hur hon använder språket, hur hon efterliknar våra konverstioner och vår vardag när hon leker med sina dockor. Hur hon läser böcker för dem, med tyngden på precis samma ord som jag har. Jag kan titta i timmar på Freja (om det bara vore så att hon satt stilla i timmar... ;) ) när hon vrider och vänder på leksakerna, smakar på dem för att sedan vrida och vända lite till. Hon skrattar för sig själv emellanåt, glada unge! Så fort Lovis visar sig skiner hon upp, syskonkärleken är så stark! ♥
 
Och mitt i allt detta sitter jag och undrar när jag ska vänja mig. När slutar jag bli varm inombords när Lovis säger "mamma"? Kommer jag någonsin kunna ringa ett samtal och presentera mig som "Lovis mamma" och inte känna en tillfredställelse och stolthet inom mig? Lovis säger ofta "jag är så lycklig för jag har dig", en kommentar som hon snott rakt av från mig men som hon använder helt på eget bevåg och till många fler än bara sin mamma... Men varje gång hon säger det skulle jag kunna börja gråta, det blir alldeles varmt inom mig av stolthet. Denna fantastiska lilla varelse, jag är så rädd att hon inte ska förstå hur otroligt lycklig jag är för att jag har henne. Att väldigt stor del av den glädje som finns i mitt liv kommer från henne och lillasyster...

Älskade fina ungar, ni gör mig så otroligt lycklig!! ♥ ♥ Och ju mer jag tänker på det, deste mer inser jag att jag nog aldrig vill vänja mig. Jag älskar att facineras och vara stolt över det faktum att jag är MAMMA! Vilken underbar grej! =)