Saknar...
Ingen annan tid på året innebär så delade känslor hos mig, som julen gör. Det är så underbart att få vara med och känna av Lovis förväntan och spänning, uppleva Frejas undrande fascination över alla tomtar och julgranen.
Det är härligt att julpyssla med tjejerna, räkna ner dagarna, pynta och baka och förbereda inför den stora dagen. Det gör mig så lycklig att se hur Lovis längtar, hur hon tittar med tindrande ögon på granen och utbrister " åh, jag har aldrig sett nåt så fint!"
Det är fullkomligt ljuvligt att få planera, köpa och sen slå in julklappar och längta till de ska öppnas på julafton, längta nästan lika mycket som barnen!
Men i mig skriker tomheten, saknaden och sorgen över att någon saknas. Jag undrar så hur det hade varit, hade han trott på tomten än? Vad hade han önskat sig? Hade han tyckt om att julpyssla med mig? Hade han också fascinerats över alla tomtar, julgranar och adventsstjärnor?
På julaftons förmiddag åker vi till honom och önskar god jul. Tänder ett ljus och sen åker vi hem. Det känns så sorgligt! Jag hittat inga fler ord att beskriva det med, det känns bara så otroligt fel!
Som tur är så har jag tjejerna som lyser upp tillvaron, älskade finaste tjejerna!! <3
God jul och fortsättning till dig Vickan, och hoppas att er fine son också har det bra där han är! Kram till er från mig och Einar.
SV: Du får adressen så fort jag har kommit lite längre på hemsidan:D Ha det gott!
