en ganska så vanlig blogg, fast min

Igår kväll läste jag en blogg skriven av en mamma som förlorat sitt barn i somras. Ungefär samtidigt som jag blev mamma för tredje gången, för andra gången till ett levande barn, förlorade hon sitt andra barn, familjens lillebror. Det är knäppt egentligen, hur liv och död går så hand i hand.

Vad många minnen det väckte! Eller minnen, egentligen är det saker som jag tänker på dagligen. Varje dag tänker jag på Gustav, jag tittar på bilderna av honom och pratar om honom. Hans systrar påminner om honom hela tiden. Iallafall nån gång iveckan går jag igenom hans låda och läser kort och sådant som vi fått vid hans dagar. Ändå är det som att jag ibland kommer på, att jag är en mamma utan barn. Jag kan ibland läsa om föräldrar som förlorar sina barn och förfäras över hur fruktansvärt det är, och sedan sekunderna senare komma ihåg att jag är en av dem! Det är så konstigt, jag är så medveten om att han inte är här, jag känner av saknaden hela tiden. Allt som oftast som Lovis kramar Freja och är så glad för att hon har kommit till oss blir jag så ledsen för att hon är utan sin storebror. Jag glömmer aldrig - hur kan man då komma på det??

Men igår när jag läste bloggen om William kom så mycket känslor tillbaka. Jag minns så i detalj hur allt kändes och det gör SÅ ont! Bilden av hur han ligger i plastbaljan, barnmorskan Madgalena som skulle ta honom till sjukhuskapellet efter att vi gått. Hur hon höll sin hand på hans mage och såg så ledsen ut... Jag backade ut genom dörren för att få se honom så länge som möjligt och hela tiden ville jag bara springa tillbaka och ta upp honom igen, men jag backade sakta mot dörren; näst intill oförmögen att tänka överhuvudtaget. I den genomskinliga lilla baljan, under den gröna filten med kaniner på, bland alla nallarna... där låg han, vår fine förstfödde son i sin Labanbody. Död. Ett så litet kort ord som innefattar så starka känslor. 4 år senare kan jag ännu känna dem.

Förvirrade tankar såhär en lördagskväll. Nu ska jag krypa upp i soffan med minsta lilla älsklingen, och njuta av lyckan som hon skänker!!!