vilken Lycka!!
Igår fick en av mina vänner sitt andra barn, en liten lillasyster. Hemma finns en stolt storebror. Åh, jag kan riktigt känna lyckan hela vägen hit, det är så otroligt stort att få barn - en helt ny liten människa på jorden, i familjen. Det är så mysigt det där allra första (allt är såklart underbart, men...) när man inte alls vet vem det är man har fått. En glad, arg, eller ledsen älskling? En otålig eller alltigenom nöjd liten? När allt som denna lilla person gör är något nytt och främmande, men det mest faccinerande man har sett. När man helst bara vill ligga på sängen och titta på det lilla miraklet, lukta och gosa. Åh, den där första tiden är magisk!
Sen är det såklart också jätteroligt, som nu när Freja är tre månader, vänder på sig, skrattar åt allt som storasyster gör. Griper efter saker, pratar och är allmänt "med" hela tiden. Det är ju underbart att se hur de utvecklas, hur de blir egna små individer med en personlighet. Eller som Lovis, 3 år, och höra alla funderingar och tankar, alla lekar hon kommer på och alla fantasier hon har!
Men... jag kan inte sticka under stol med att jag älskar den allra första tiden! Det är något speciellt med en helt ny liten person, det går inte komma ifrån. Det är då, när jag själv eller människor jag känner, får barn som jag undrar hur jag någonsin ska kunna känna mig nöjd? Alltså, jag är jättenöjd med Gustav, Lovis och Freja. Självklart, de är ju mitt allt och mitt liv är ju helt underbart tillsammans med dem! Men jag vill verkligen ha fler barn, ge dem fler syskon. Jag vill ha en stor härlig lite stökig familj, á la familjen annorlunda. Men alla som är "färdiga" säger att jag kommer göra det en dag, alltså känna mig klar, så jag hoppas det! Och så hoppas jag att den dagen kommer samtidigt som M känner att han är nöjd... ;)
På tal om lycka gjorde jag nyss en liten tjej mycket lycklig, när glassbilen kom och hon fick gå ut och välja glass. Så när vi betalat och var på väg därifrån sjöng hon "glass glass glass, i stora glass glass glass - jag är galen i glass!" (hon har misförstått texten litegrann...) och glassbilsgubben skrattade gott och tyckte att "där har jag en trogen kund, det hör jag" =)
Sen är det såklart också jätteroligt, som nu när Freja är tre månader, vänder på sig, skrattar åt allt som storasyster gör. Griper efter saker, pratar och är allmänt "med" hela tiden. Det är ju underbart att se hur de utvecklas, hur de blir egna små individer med en personlighet. Eller som Lovis, 3 år, och höra alla funderingar och tankar, alla lekar hon kommer på och alla fantasier hon har!
Men... jag kan inte sticka under stol med att jag älskar den allra första tiden! Det är något speciellt med en helt ny liten person, det går inte komma ifrån. Det är då, när jag själv eller människor jag känner, får barn som jag undrar hur jag någonsin ska kunna känna mig nöjd? Alltså, jag är jättenöjd med Gustav, Lovis och Freja. Självklart, de är ju mitt allt och mitt liv är ju helt underbart tillsammans med dem! Men jag vill verkligen ha fler barn, ge dem fler syskon. Jag vill ha en stor härlig lite stökig familj, á la familjen annorlunda. Men alla som är "färdiga" säger att jag kommer göra det en dag, alltså känna mig klar, så jag hoppas det! Och så hoppas jag att den dagen kommer samtidigt som M känner att han är nöjd... ;)
På tal om lycka gjorde jag nyss en liten tjej mycket lycklig, när glassbilen kom och hon fick gå ut och välja glass. Så när vi betalat och var på väg därifrån sjöng hon "glass glass glass, i stora glass glass glass - jag är galen i glass!" (hon har misförstått texten litegrann...) och glassbilsgubben skrattade gott och tyckte att "där har jag en trogen kund, det hör jag" =)
Kommentarer
Trackback
