jag älskar att vara mamma!!

Har lämnat stora hjärtat på förskolan och är hemma och myser med lilla hjärtat. Egentligen är det ju nu jag borde passa på att göra massa saker, när Lovis är iväg och har roligt och Freja sover. Men det är som att jag liksom sitter fast i soffan... Det är så mysigt att se Freja sova brevid mig, att höra hennes andetag och se hur hon ler ibland, i sömnen. Undrar vad hon drömmer då? Jag undrar så vad hon tänker, hur hon tänker - hon kan ju inga ord...? Tänker hon i bilder, eller i lukter, ljud? Ja, tänk vad mycket det är man inte vet om de små miraklena, vilka mysterier de egentligen är!

Nåt som är säkert är att Freja iallafall trivs allra bäst i en famn! ♥ Då sover hon så gott, men så fort vi lägger henne ifrån oss vaknar hon till. Älskade unge, jag blir ändå så varm i hjärtat av att hon känner sig så trygg hos mig. Det vet jag att jag tyckte med Lovis med, att det var så himla speciellt att hon var så nöjd och trygg hos mig. Det fanns ingen jag kunde lämna över till om hon blev ledsen, men däremot så lämnade alla över henne till mig... Och då blev hon tyst och nöjd. Trygg. Allra konstigast kändes det när min egen mamma hade henne i famnen och hon blev ledsen, och när mamma då lämnade henne till mig så tystnade hon. Det var hos mig hon var tryggast! Helt underbar känsla, och jag önskar nog att jag aldrig vänjer mig vid den. Att jag alltid tycker att det är ett mirakel att jag har äran att vara mamma till dessa två fantastiska tjejer och deras storebror! Att jag aldrig slutar facineras av det faktum att jag och M är deras största trygghet, att jag aldrig slutar att bli varm i hjärtat bara av att titta på dem. Att jag aldrig slutar förundras över hur mycket de kan, hur mycket de förstår och hur otroligt duktiga de är! Att jag alltid kommer känna mig så ... ja, så förundrad över att jag är deras MAMMA och vilken stor grej det faktiskt är! Jag hoppas att det aldrig bara blir "vardag" att de är mina, utan att denna känslan av nästan förvirrande stolthet kommer sitta i! Det är så otroligt fantastiskt att få vara mamma!!!

Idag hann Lovis knappt krama mig hejdå, för de skulle ha samling på andra avdelningen, tillsammans med de stora barnen. Lovis verkligen älskar samlingarna! Det är så härligt att höra henne berätta om vad de gör på dagarna, vilka hon lekt med och vad de har lekt. Ibland berättar hon tokigheter som de andra barnen eller fröknarna sagt och gjort, och så skrattar hon så gott. Som en liten vuxen, som berättar om en dag på jobbet. Det facineras jag av, tillexempel. Av hur hon kan återberätta saker, och få mig att förstå. Av hur hon kan se det komiska i saker, och skrattar på rätt ställen. Av hur omtänksam hon är och med sorg i rösten kan berätta om ifall någon har slagit sig, och sen låter hon så mycket gladare när hon berättar att fröken kom och kramade. Jag facineras av hur hon känner sina kompisar, hur hon kan berätta att hon eller han tycker om det eller det, vad de är rädda för eller om de har syskon.
Det märks så väl att hon stortrivs på förskolan nu, och att hon nu verligen får ut så mycket av att vara där på dagarna. Hon har saker att berätta för mig när hon kommer hem, saker som hon är stolt över att ha varit med om på egen hand. Det är liksom mysigt att lämna henne just för att det är så himla underbart att få hämta hem henne sen, och få höra om hur hennes dag har varit. Och ibland frågar hon tillbaka "hur har din dag varit, mammaälskling?" och lyssnar intresserat när jag berättar vad jag och Freja har gjort. Älskade unge!!! ♥ Tänk att det ryms så mycket stolthet i en!!!


Kommentarer
Postat av: jossan

kan bara hålla med:) och som du säger, hoppas att man aldrig kommer in i det så så att man tar det för givet!!!

2010-10-19 @ 18:16:41
URL: http://josefinkans.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0