ett extra barn, varje kväll... ;)

Lovis ligger i sängen och ska somna. Kvällstid får vi helt plötsligt ytterligare en dotter i familjen, Lisa.
Lisa är en docka som Lovis har ärvt av någon av mostrarna, antagligen den yngsta. Lovis fullkomligen älskar sin Lisa-docka, hon ska med oss nästan överallt och på kvällarna blir hon som vårt extrabarn. Helt klart det trotsigaste barnet i vår familj! ;)

Lisa ska absolut sova i Lovis säng, och hon har en hel hög med procedurer som ska göras innan hon kan somna. Det är väldigt viktigt att hon är med när vi läser saga, och att hon ser bilderna tydligt. Ibland ser hon inte riktigt, och vi måste peka och förklara. Sen ska hon kissa på pottan, och torkas noggrannt. Viktigt också att hon byter om till pyjamas. Väl i sängen måste Lisa ligga på sidan, med ansiktet mot sängkanten. Hon måste ha täcke på sig, annars fryser hon ju. Sen följer en lång procedur när vi pussar på båda två (alltså Lovis och Lisa), kramar dem och säger godnatt. Sen sätter vi oss på en stol utanför dörren. Det är där jag sitter nu.

Sen låter det typ såhär:

Lovis: bla bla bla... (pratar massa)
Mamma: Nej, nu får du vara tyst och somna.
L: Men det är inte jag, det är Lisa som pratar. Du måste säga till henne.
M: Lisa, nu måste du sova.
L: Men hon säger att hon inte vill det.
M: Jo, Lisa, det är kväll nu och dags att sova. Vi får leka mer imorgon.

Tyst en stund, sen börjar pratet igen.

M: Men Lovis, det är dags att sova nu, om du sover så är det snart morgon o då ska vi mysa och leka massa igen.
L: Men det är Lisa, hon lägger sig inte ner fast att vi ska sova. (Lisa står upp i sängen)
M: Lisa, nu måste du lägga dig ner. Jag tror att Lovis är trött och måste sova.
L: Ja, Lisa, lägg dig ner nu. Nej, mamma, du måste säga till henne igen...

Ja, alltså Lisa, hon är då inte lätt att handskas med... Men efter sådär 20 minuter sover de nog båda två ;) för då tystnar det. Och jag och M sitter i soffan och skrattar åt våran fantastiska älskling, med all sin fantasi och underbara knasiga ideér som ibland gör oss tokiga men oftast sprickfärdiga av kärlek!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0