färdigfirad!
Nu är stora fina älsklingen färdigfirad för detta året, kalaset igår blev bra. Hon var nöjd och glad, många paket fick hon och god mat hade pappan lagat. Mamman hade bakat tårta, på älsklingens begäran, men som vanligt så tyckte hon inte om tårta. Det är nog tanken på tårta, och det festliga som den står för, som hon tycker om. Egentligen visste jag detta innan, men är det tårta som hjärtat vill ha, är det tårta hon ska få. Jag älskar verkligen att se henne sådär pirrig och glad som hon är inför sånnahär dagar! Jag hoppas, mest för hennes skull men även lite för min, att hon kommer att älska födelsedagar lika mycket som jag alltid har gjort!
Hon blev nästan generad när gästerna kom och sjöng för henne, hon gömde sig i min famn och fnittrade sådär barnsligt härligt. Sen blev hon glad för paketen och rev upp dem, ett efter ett. Så fort ett var öppnat lade hon det åt sidan och tog nästa. Precis sådär lyckligt bekymmerslöst som ett barn ska öppna sina paket, innan man börjar lära sig att man måste tacka ordentligt och vara lika glad för allt man får. Men sen, när gästerna gått, tittade vi igenom allt hon fått och hon hade minsann koll på vem det var ifrån, älskade fina ungen!!! ♥ Hon fick blandannat en sparkcyckel, och den var visst uppskattad! Tydligen har hon önskat sig det, av sin gamlamormor. Hon har sagt det till henne flera gånger, här hemma har hon dock aldrig nämnt det. Men gladare än glad blev hon, och när sista gästerna skulle gå, och då kommenterade den fina sparkcyckeln, glittrade ögonen och hon svarade "jag älskar denna, i hela mitt liv". Sen skulle den med upp till sovrummet och stod brevid sängen hela natten, nu när hon är på förskolan står den vid ytterdörren och väntar på att hon ska komma hem igen. Åh vad livet måste vara härligt för en treåring!?
Det snöade igår, nästan hela eftermiddagen, och det måste ha fortsatt mest hela natten. Sådär 25 cm extra snö hade vi iallafall imorse. Försökte först få Lovis att stanna hemma och leka med mig i snön idag, men hon tyckte att vi kan göra det i eftermiddag. Hon ville till förskolan och berätta för Philip att hon fått en sparkcyckel. Såklart! Den lata mamman orkade dock inte skotta fram bilen, så hon tänkte dra stora lilla hjärtat på pulkan och ha lillan i bärselen. Enda problemet var att storskrutt kom på, sådär 70 meter från hemmet, att hon inte ville åka pulka. Det var bara att hålla henne i ena handen, dra pulkan i den andra, och pulsa sig fram till förskolan. Hon var så duktig, gick hela vägen utan att klaga en endaste liten gång! Frejan satt så nöjd i selen, och lagom tills vi kom hem somnade hon, så nu ligger hon i vagnen på altanen och sover. Själv ska jag ge mig ut och skotta, så får jag en glad man när han kommer hem vilket i sin tur förhoppningsvis resulterar i målade dörrkarmar. Det gäller att ge och ta i ett förhållande, sägs det ju! ;) Sen ska jag börja längta efter julen och titta igenom vad vi har för adventsljusstakar. MYS!!!
Hon blev nästan generad när gästerna kom och sjöng för henne, hon gömde sig i min famn och fnittrade sådär barnsligt härligt. Sen blev hon glad för paketen och rev upp dem, ett efter ett. Så fort ett var öppnat lade hon det åt sidan och tog nästa. Precis sådär lyckligt bekymmerslöst som ett barn ska öppna sina paket, innan man börjar lära sig att man måste tacka ordentligt och vara lika glad för allt man får. Men sen, när gästerna gått, tittade vi igenom allt hon fått och hon hade minsann koll på vem det var ifrån, älskade fina ungen!!! ♥ Hon fick blandannat en sparkcyckel, och den var visst uppskattad! Tydligen har hon önskat sig det, av sin gamlamormor. Hon har sagt det till henne flera gånger, här hemma har hon dock aldrig nämnt det. Men gladare än glad blev hon, och när sista gästerna skulle gå, och då kommenterade den fina sparkcyckeln, glittrade ögonen och hon svarade "jag älskar denna, i hela mitt liv". Sen skulle den med upp till sovrummet och stod brevid sängen hela natten, nu när hon är på förskolan står den vid ytterdörren och väntar på att hon ska komma hem igen. Åh vad livet måste vara härligt för en treåring!?
Det snöade igår, nästan hela eftermiddagen, och det måste ha fortsatt mest hela natten. Sådär 25 cm extra snö hade vi iallafall imorse. Försökte först få Lovis att stanna hemma och leka med mig i snön idag, men hon tyckte att vi kan göra det i eftermiddag. Hon ville till förskolan och berätta för Philip att hon fått en sparkcyckel. Såklart! Den lata mamman orkade dock inte skotta fram bilen, så hon tänkte dra stora lilla hjärtat på pulkan och ha lillan i bärselen. Enda problemet var att storskrutt kom på, sådär 70 meter från hemmet, att hon inte ville åka pulka. Det var bara att hålla henne i ena handen, dra pulkan i den andra, och pulsa sig fram till förskolan. Hon var så duktig, gick hela vägen utan att klaga en endaste liten gång! Frejan satt så nöjd i selen, och lagom tills vi kom hem somnade hon, så nu ligger hon i vagnen på altanen och sover. Själv ska jag ge mig ut och skotta, så får jag en glad man när han kommer hem vilket i sin tur förhoppningsvis resulterar i målade dörrkarmar. Det gäller att ge och ta i ett förhållande, sägs det ju! ;) Sen ska jag börja längta efter julen och titta igenom vad vi har för adventsljusstakar. MYS!!!
Kommentarer
Trackback
