oj oj oj...

...vad dålig jag är på att uppdatera här. Tänker varje dag att jag ska skriva, men det är som att det alltid finns viktigare saker att ta tag i. Som att leka med Lovis, eller mysa med Freja, eller bara sitta i soffan o göra inget.. ;)

Julen har iallafall varit fin, julafton bärjade med en iskall tur till finaste lillkillen. Fick börja med att skotta fram stenen, innan vi kunde tända vårt ljus och ge honom sin lilla julklapp. Lovis och Freja var inte ens ur bilen, så det blev bara en kort sväng. Det är så svårt, så fel och otroligt sorgligt att åka till kyrkogården på julafton. Dels är det så sorgligt när man ser att det faktiskt är många som är där, många som saknar någon en dag då man ska vara tillsammans med dem som man gillar bäst. Många som önskar att dagen hade varit annorlunda, att sällskapet hade varit annorlunda. Personligen så har jag så ont i hjärtat när jag tittar på stenen med texten "vår älskade GUSTAV" och tänker att det är faktiskt sant, jag är en mamma utan ett av mina barn... Blir så ledsen, så rörd, när jag tittar på Lovis och Freja och undrar hur familjen hade sett ut om allt varit annorlunda. Undrar hur det hade varit med en 4årig pojke i familjen, vad för julklappar hade handlats då? Vad för lekar hade lekts innan julklappsutdelningen, och vilka finkläder hade han haft på sig en sånhär dag? Hade han kramats med sin mormor, eller hellre busat med sin morfar? Byggt lego med mostrarna eller hellre stojat med deras pojkvänner? Hade han varit en tuff kille med käck attityd eller hade han varit en försiktig pojke som tycker att tomten, men allt sitt skägg, faktiskt är lite otäck? Vem hade jag varit, som mamma och som fru, som person, om mitt första barn hade fått stanna kvar i min famn? Julafton är en dag som frambringar extra många tankar av detta slag, och jag verkar ha väldigt svårt att skaka av mig dem. Jag saknar honom, men vem är han? Vad är det jag saknar? Inget skratt som jag vet hur det låter, inga kramar som jag vet hur de känns. Jag hör ingen pojkröst som ropar "mamma". Det bara ekar av tomheten, värker av saknaden. Smärtar av vetskapen att livet skulle varit annorlunda. Väldigt annorlunda. Hur annorlunda vågar jag inte ens tänka på, för de tankarna gör mig alldeles galen. Så jag tänker inte på det, utan nöjer mig med att sorgset konstatera att det gör ont. Psykiskt och fysiskt gör det ont i mig, han fattas mig!
 
Lovis blev tack och lov relativt kry tills julafton och kunde med förväntan mysa och leka med alla mostrar tills dess att tomten kom. Vi firade hos min familj, vi har valt att fira vartannat år för att slippa åka emellan just på julafton, julen är ju dessutom många fler dagar så det finns tid att fira med alla. Tomten var till en början lite läskig, hon grät nät hon såg honom i fönstret och sa "jag gillar inte tomten..", sen kramade hon mig och ena mostren hårt hårt när vi öppnade dörren för tomten. Hon var först väldigt skeptisk, men så frågade han "är du rädd för tomten?" och då skrattade hon till och svarade nej, sen pratade hon med honom litegrann medan hon tog emot säcken med alla paket i. Tmten hade dock så många han skulle vidare till så han kunde inte stanna kvar.. ;) Men paket delades det ut, i mängd och parti. Det är ju så roligt att handla!!! Jag tycker verkligen det, jag älskar att handla julklappar, men tyvärr är det ju så dyrt.. Eller, det kan man ju såklart välja själv, men det blir ju lätt det, och speciellt när det egentligen inte finns några pengar alls över till sådant...
Hur som helst är det underbart att se hennes förväntan, glädje och förvåning över allt som händer. Paketen som bara blev fler och fler! Underbara unge, jag hoppas att hon känner hur otroligt älskad hon är. Hur behövd hon är och hur mycket jag facineras av henne, allt hon gör och allt vad hon är. Hon är så fin, så fantastisk, och jag är ibland bara så rädd att hon inte förstår hur innerligt jag älskar henne!

Freja, lilla hönan, sov sig igenom hela julklappsutdelningen och tomten. Hennes första jul... Jag försöker tänka som så att hon inte saknade något, och att hon kommer fira många fler jular framöver med tomte och allt. Men ändå... Hon är också så fantastisk, en riktig liten solstråle som inte gör mycket annat än ler och skrattar. Flera gånger om dagen facineras jag över hur mycket man kan älska en så liten människa, och att jag har så mycket kärlek i mig att det räcker till fler än Lovis. Att Freja är lika perfekt, lika duktig. Lika fantastisk! ♥ Hennes underbara skratt gör mig så varm i hela kroppen, och jag vill bara stanna tiden och njuta av henne här och nu - mitt älskade fina lilltroll!

Massa god mat och fina klappar, mysigt sällskap och SNÖ gjorde det till en härlig julafton! Freja var dock dålig i magen, en ordentlig diaré vid maten och lite kräk senare på kvällen, men däremellan verkade hon pigg och på gott humör, så jag vet inte vad det var med henne. Älsklingen lilla, nu verkar hon hård i magen istället.

Juldagen hade vi bara massa mys här hemma, vi i lilla familjen. Så härligt att bara vara vi ibland, och göra inget alls. Vi tillbringade dagen i pyjamas, i soffan. Åt rester och myste. Annandagen var M och Lovis hos Ms föräldrar och firade jul, Freja och jag stannade hemma eftersom hon inte var så pigg. På åndagen var M ledig och vi var ute och lekte, provade Lovis nya sidor och snowracer och byggde snökoja. Matade fåglarna, gjorde snöänglar och busade i snön. Åh, jag älskar verkligen livet som det ser ut nu! Livet som mamma i allmänhet, och som mammaledig i synnerhet!

Kommentarer
Postat av: jossan

nä, men när det väl kommer så kommer det många inlägg på kort tid;) Hoppas att ni hade en mysig lilljul idag?!! Idag var detvåran tur att ha pyjamaskalas:)

2011-01-02 @ 17:10:01
URL: http://josefinkans.blogg.se/
Postat av: Vickan

Vi hade jättemysigt, ännu mer julmat och några fina klappar! Pyjamaskalas med familjen är bland det bästa som finns! ;)

2011-01-03 @ 15:30:41
URL: http://hemligarummet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0